Nu har vi satt igång med fasaden på baksidan. Det tog "bara" 3 år innan vi kom dit och under tiden har vi helt enkelt haft ett tvåfärgat hus, den nygamla gula på framsidan och 70-tals vit cementputs bakåt. Huset har inte känts riktigt helt men det har inte stört oss nämnvärt, vi har haft viktigare saker för oss. Barn exempelvis. Däremot har lattemammamaffian i samhället bredvid fått något att förundras över – var det vanligt med tvåfärgade halvfärdiga hus förr?

Men nu har vi som sagt satt igång igen. Cementputsen är till stor del riven och till vår stora glädje fann vi en relativt hel timmerstomme därunder. Det är inte vädersidan och det verkar betyda en del, framsidan såg värre ut. På vissa ställen där cementen legat an mot timret finns lite djupare skador, men inget som behövt lagas eller bytas ut. Inte ens i underkant på fönstren. På övervåningen har man satt papp under de uppspikade tegelkläpporna, där är det faktiskt lite djupare skador överlag. Så inte ens diffussionsöppen papp verkar vara släppa igenom fukt i tillräcklig mängd för att det inte ska uppstå skador. Genast få vi ågren för att vi lagt vindpapp i trossbotten.


Lättare timmerskador under vindpapp


Man ser att huset förr, troligen under karolinertid, haft endast två mindre fönster i salen. Där har man fyllt igen med stående stock som är i sämre skick än de som ligger. Övervåningen är påbyggd. Ekstockar som syll även här på baksidan, det klingar rejält i dem när man slår till med yxan och är nästan omöjliga att spika i. Tusentals ekpligg dryga 100 år gamla finns spridd över hela fasaden och de är hela och fina där kalkputsen funnits kvar. Dessutom har vi sett spår av branden, glödhål på ett par tre ställen rakt ut mellan timmerstockarna. Förstår verkligen inte hur de lyckades släcka branden? Kanske den dammarna och den närliggande ån gjorde sitt till, men ändå. Oförklarligt.



Glödhål

Nu har det gått fem år. Fem år utan vare sig ordentligt badrum eller en tvättstuga. För tillfället huserar en silikontätad duschkabin, tvättmaskin, toalett och handfat i ett vanligt rum uppe och som tur är har farhågan för att något skulle springa läck inte besannats. Vi kan förstå att det låter konstigt, en barnfamilj utan ordentlig bad och tvätt!? Men bland det svåraste som finns med gamla hus är just hur man ska hantera en modern bekvämlighet som ett rum fullt med vatten. Var ska det ligga, på bottenplan med källare under, eller på övervåningen nära sovrummen? Vilket rum ska man förstöra? Var ska man tvätta? Behöver man ett klädvårdsrum? Plastmatta? Kakel och klinker? Nytt ultramodernt badrum som bryter av? Romantisk stil? 40-tals badrum? Tusen frågor som kräver noga överväganden när man handskas med gamla hus.

Men nu har vi äntligen satt igång med badrumsbygget! Det som till sist fick igång oss var barnen. Plask utanför kabinen, känslan av att behöva begränsa dom i sina badlekar fick oss att ta tag i det hela.

Vi har helt enkelt fått lov att bestämma oss. Till tvättstuga tänkte vi använda oss av samma lösning som de gjort för länge sedan på bottenvåningen, att dela av ett rum med en vägg parallellt med en innervägg. På det viset kan rummet fortfarande få vara ett rum, i vårt fall gästrum. Man behåller rumskänslan och det ursprungliga sexdelade planet. Man stänger inte av flödet mellan rummen. I den ena garderoben som då blir till tänkte vi ha en liten tvättstuga och nära och bra på motsatta sidan en gå-in-i-garderob.

Badrummet får ligga uppe, vilket inte är helt optimalt ut läckagesynpunkt, men den gamla rivna serveringsgången uppe får bli platsen. Att nyttja den redan förstörda serveringsgången, som dessutom inte har något kök bredvid sig, rubbar inte planlösningen. Det är nära sovrummen. Det ligger hyfsat centralt ut mot hallen. Det är trångt, 2,9 x 1,9 meter men det går. Det trånga utesluter det romantiskt luftiga badrummet med trägolv och ett badkar med lejontassar i mitten och tvingar fram mer av funktionalitet. Det kanske är bra. I den gamla serveringsgången får vi in dusch, toalett, handfat och faktiskt ett badkar för barnen. Men det får inte bli för funkis känner vi, ingen badhuskänsla. Det bryter för mycket mot huset. Så vi väljer att blanda lite. Något enkelt och mjukare som förhoppningsvis håller länge stilmässigt och som inte känns påklistrat. Mer om det sen när vi börjar närma oss slutfinischen.

Så här här går tankarna kring trädgården på baksidan. Vi sätter upp ett jägarstaket i linje med kortsidorna precis som på framsidan men man lämnar en remsa ut mot åkerkanten där fåren kan passera. Grindar i anslutning till huset så man kan ta sig från den naturligare "parken" med betande får till den ordnade lilla baksidan. Så långt känner vi oss ganska säkra. Sen kan man göra som man vill, antingen har man det hela som en villaträdgård med välklippt gräsmatta för barnen eller så kan man styra upp det hela som en liten och strikt barockträdgård eller någonstans mittemellan förstås.

Det vore trevligt med ett växthus för lite plantering men också för att förlänga säsongen med, man kan tänka sig olika alternativ men det vi fastnat för nu är att flankera staketet med två byggnader. Den södra som ett växthus och den norra som en verktygsbod/lekstuga. Kanske en ordnad köksträdgård mellan boden och växthuset, i kombination med något blickfång, ex blomrabatt. Vore man riktigt traditionell så kanske köksträdgården skulle ha en lite mer undanskymd plats, så vi är inte säkra än. Kanske skippa köksträdgården här och istället ha en rosenplantering? Men går man så långt så kanske man inte heller ska stoppa mittaxeln, utan låta den gå ut genom en öppning i staketet så blicken inte stannar upp utan fortsätter ut över åkern.

Vi funderar på att öppna upp för en dubbeldörr i salen motsvarande dubbeldörrarna på framsidan, på det viset blir baksidan mer lättåtkomlig. Mittaxeln kan då gå fritt rakt igenom huset. Antingen kan en altan byggas eller en trappa direkt ner för morgonkaffe och lunch. Gör man en altan så blir det en naturlig förlängning av salen, kanske för middagar under varma sommarkvällar. Det som kan svida är att den rustika, gamla, känslan i salen risker att få sig ett nagg i kanten och att ha altanen som en förlängning av salen känns ganska modernt. Inte för att det här funnits tidigare, titta bara på alla slott och större herrgårdar, men den lite mer enkla karolinska känslan i det sexdelade planet riskeras och den kanske man borde vara rädd om?

Taggar: barock, mittaxel, altan, karolinsk

Under de år vi bott här så har vi haft ett tydligt renoveringsfokus på husen, det känns som vi hela tiden har skött trädgården med vänsterhanden. Men om man tänker efter så har ändå åtskilliga timmar lagts på att rensa sly, plocka skrot i form av överväxta kylskåp och ölburkar, ta bort nerblåsta träd, klippa gräsmatta etc. Detta slit i kombination med tidsbrist och ren och skär trädgårdsokunskap har lett till att engagemanget varit lågt. 

Men när vi nu i höstas ordnande med framsidan så gjorde det lite oväntat att även trädgården fick karaktär. Inramningen av gårdsplanen innebar att allt på andra sidan staketet samlades ihop till något eget. Grinden skapade en tydlig ingång och blev en utgångspunkt, en gnista för vår trädgårdsplan. Dessutom har vi haft fåren, de har gjort ett fantastiskt arbete genom att beta ner och omvandla trädgården från en ogenomtränglig urskog till en synlig park med konturer och former.

Så tankarna har börjat komma och det finns nu en grov plan för trädgården. Den är enkel och förhoppningsvis genial och ser till våra förutsättningar med barn, för lite tid och en samtidig önskan att emellanåt kunna sitta ner i trädgården och ta det lugnt med ett glas saft. Eller ett glas gott vin för den delen. Vi behöver utveckla trädgården stegvis, i takt med att vi lär känna den, i takt med vad vi hinner med och i takt med vårt trädgårdskunnande.  Så, hur gör vi nu med den lite stympade gamla trädgården? Vi ska utnyttja fåren så mycket som möjligt och begränsa de ytor som kräver underhåll. Efter hand som tid, lust och kunskap växer så kan man "återerövra" mer och mer av trädgården. Om man vill. 

Det går nu en axel, väst-öst, rakt mot mangårdsbyggnadens dubbeldörrar. Vi tänker att man fortsätter denna axel rakt igenom huset och ut på baksidan. Här skapar vi en hanterbar gräsyta där vi har mer kontroll, mer ordnat och ansat. Kanske mer symmetrisk barock i förlängningen. Vi ramar in ytan med ett staket i linje med kortsidorna, precis som på framsidan. Utanför blir det mer av en engelsk trädgård eller park som får växa fram efter hand och där vi låter fåren agera gräsklippare!

I några kommande inlägg så tänkte vi dyka ner i de olika delarna av trädgården och förklara hur vi tänker, hoppas vi kan få lite feedback från kloka trädgårdsägare.

Taggar: trädgårdsplan, park

Till höstens projekt hörde gårdsplanen. Vi grusade stora delar så som det tidigare varit och valde till slut att ha en rundel mitt på. Själva grusplanen är oregelbunden även om den är balanserad mellan höger och vänster, den är alltså bredare mellan flyglarna och smalnar av liksidigt upp närmare huset. Se bild nummer två i det här blogginlägget. Anledningen till att det blev en rundel istället för en rektangulär form, som vi länge tänkt att vi skulle ha, var delvis för att det känns som om en rund form lättare knyter ihop olika delar av den lite oregelbundna gårdsplanen. Ytterligare linjer i och med en rektangulär "rundel" riskerar att det skulle spreta ännu mer. Men trots valet av en cirkel så kändes det ändå som om gårdsplanen inte blev riktigt samlad.

Vi löste det hela genom att bygga ett lite högre staket som avgränsar ut mot trädgården, då skapades en tydlig linje mellan trädgårdsrummet och gårdsplansrummet men man ser fortfarande ner och ut i det gröna gräset med de gamla uppstammade träden. På köpet får man en välkomnande och samlande entré mot trädgården i och med det nya grindhålet som också gör allt mer lättplanerad jämfört med att ha en flytande övergång och ingång. Det här har faktiskt gett oss helt nya krafter för trädgården som har känts lite tung med enbart grovgöra som slyrensning, sågande av gamla nerblåsta träd och vedhuggande. Staketet med grindhålet har gjort att en fantastisk plan för trädgården har växt fram, mer om den senare. Nu längtar vi till våren då man kan sätta spaden i jorden igen!



Staket i linje med gavlarna


Det är behandlat med roslagsmahogny alltså linolja, terpentin och ren tjära i lika delar, pigmenterat så det går lite mer åt svart så som det gjorde förr.


Nya grindhålet, vi funderar på rutig grind. Röda stolpar svart grind? Allt svart? Kanske gult?

Taggar: gårdsplan, staket, roslagsmahogny

Länge har vi haft ett stort, mörkbrunt 1800-tals bord i salen. Bordet är ganska vackert, engelsk stil, med ett kraftigt svarvat stödben i mitten och två smäckrare ben på varje halvmåne, förlängning-smekanism och extraskivor. Tyvärr är extraskivorna fula, så vi har haft duk över hela tiden vilket är tröttsamt i längden. Dessutom funderar vi på något svenskare och vad är då svenskare än ett slagbord!? Inspirerad av hastbygget av bokhyllorna, som ändå blev bra, så satte jag igång med slagbord. Men, när jag ändå var på gång, varför inte göra fler? Som vanligt tog jag i lite mycket, det blev tre varav ett blev en julklapp till svärföräldrarna. Underredet gjordes av det virke jag hade liggande hemma, inte särskilt god kvalitet men torrt och helt ok för ett detta ändamål. Skivorna gjordes av torkade limträskivor köpta på byggvaruhuset. Stilen blev av vad jag tror är "öchöttskt" snitt, med fristående ben utan tvärslåar. Så, här nere står dom nu, ett par lite större, bredare, slagbord för några hundringar stycket.

Taggar: slagbord

Ni är några som frågat om våra bokhyllor och här kommer det osminkade svaret. Det är pimpade Billy-hyllor.

När går man över gräsen till pastisch? Ett sceneri, en fuskfasad? Ett gammalt ansikte med botoxade läppar? Vad är ärligt? Det är något som aldrig verkar få ett svar och som verkar diskuteras ofta inom byggnadsvården. Hos mig snurrar den frågan lite väl ofta i huvudet för att det ska vara hälsosamt, jag är lite överkänslig för att kliva över gräsen. Den där hårfina gräsen mellan ärligt och pretentiöst i byggnadsvården. Eftersom gränsen är så hårfin och slingrar sig fram och byter riktning i olika ämneslandskap så är den så lätt att kliva över. Oj, nu kände jag mig plötsligt obehagligt konservativ. Hu.

Nåja. Om man nu vill hålla sig på en sida av gränsen vilket jag verkar vilja göra, så blir det ofta en balansgång där man ibland råkar kliva över på andra sida. Mitt synsätt är att när det gäller hus så behöver man tid, fundera. Men när det gäller sådant som inte gör åverkan på ett gammalt hus, som exempelvis hyllor, så spelar det inte så stor roll! Det gör inte så mycket om man kliver över gränsen helt enkelt. Det var en av anledningarna till att vi valde lösa bokhyllor istället för fasta platsbyggda. Hyllorna är uppenbart nya men passar förhoppningsvis in utan att se ut som knallrosa läppstift i en 350-plus-årings russinskrynkliga plyte! Och skulle det nu ändå bli knallrosa läppstift utav det hela så är fördelen med läppstift jämfört med boutoxade läppar uppenbar, det går att torka bort!

Så. Här kommer några bilder på våra sex pimpade hyllor. En bas är byggd för att höja upp den lite låga hyllan och för att få den närmare väggen då golvlistens bröstning sticker ut 5-6 cm. Sedan en ram inklusive dörrar och ovan på det en avgränsande hylla i färdig stavlimmad furu. Därefter hyllor, där den första sitter högt för att få plats med lite annat. Det hela avslutat med ett krön av färdighyvlade lister. Sammanlagt tog byggandet ett par dagar, men det tråkiga slipandet och målandet tar tid.



Arbetsrummet från farstun. Kapprum till höger.



Prydligaste hyllan med trevliga gamla böcker.



Tre av hyllorna. Som ni ser är vi inte särskilt ordningsamma av oss.



Enkelt klassikt uppbyggt krön.

Taggar: bokhylla, byggnadsvård, pastisch, billy, ikea

För vår del började hösten den gångna helgen. Löven har börjat falla från den stora lönnen och vårt höstprojekt inleddes med besked. Ni vet, ibland behöver man helt enkelt ta tag i situationen och inte bara ligga där och fundera fram och tillbaka på hur man borde göra. Så på fredagskvällen stod Sune helt plötsligt där med sin grävmaskin och det var verkligen hög tid att ta alla de där besluten om hur gårdsplanen ska se ut. Som tur är har vi vår vän Björn som med sin säkra blick och vana att bestämma hjälpte till i beslutsfattandet. En tuff arbetshelg senare är projektet påbörjat och ser ut så här.



Det blev till sist en rund rundel, rotunda. Även om en rektangel länge stod högst upp på listan. Vi valde även att ha gräs den sista biten ut mot staketet för att behålla lite mjukhet. Grus hela vägen upp skulle säkert blivit snyggt, men vi kände att det kunde bli lite hårt, strikt, med så mycket grus.


Staketet som var sommarens projekt. Det är lite kvar att stryka med roslagsmahogny här, andra sidan är helt omålad.

Taggar: staket, grusplan, rundel, rotunda

Äntligen. Det gamla herrummet, alltså vårt arbetsrum har återfått sin forna glans! Det är nu rivet, torkat i 6 månader och återuppbyggt efter den förödande vattenläckan. Så nu är vi i samma läge i renoveringen som för ungefär ett år sedan, men det vill vi inte tänka på nu. Vi är bara glada att allt är klart! Det är sparsamt möblerat och vi har inte riktigt har hunnit bo in oss, men vi lägger upp lite bilder i alla fall. Färger för den som är intresserad. Gysinges grönblå matta linoljefärg på väggarna, listverk i grön umbra och vitt, dekorlist i gulockra. Grått golv med liten dragning åt blått.

Taggar: matt linoljefärg, grön umbra, målade golv