Ni är några som frågat om våra bokhyllor och här kommer det osminkade svaret. Det är pimpade Billy-hyllor.

När går man över gräsen till pastisch? Ett sceneri, en fuskfasad? Ett gammalt ansikte med botoxade läppar? Vad är ärligt? Det är något som aldrig verkar få ett svar och som verkar diskuteras ofta inom byggnadsvården. Hos mig snurrar den frågan lite väl ofta i huvudet för att det ska vara hälsosamt, jag är lite överkänslig för att kliva över gräsen. Den där hårfina gräsen mellan ärligt och pretentiöst i byggnadsvården. Eftersom gränsen är så hårfin och slingrar sig fram och byter riktning i olika ämneslandskap så är den så lätt att kliva över. Oj, nu kände jag mig plötsligt obehagligt konservativ. Hu.

Nåja. Om man nu vill hålla sig på en sida av gränsen vilket jag verkar vilja göra, så blir det ofta en balansgång där man ibland råkar kliva över på andra sida. Mitt synsätt är att när det gäller hus så behöver man tid, fundera. Men när det gäller sådant som inte gör åverkan på ett gammalt hus, som exempelvis hyllor, så spelar det inte så stor roll! Det gör inte så mycket om man kliver över gränsen helt enkelt. Det var en av anledningarna till att vi valde lösa bokhyllor istället för fasta platsbyggda. Hyllorna är uppenbart nya men passar förhoppningsvis in utan att se ut som knallrosa läppstift i en 350-plus-årings russinskrynkliga plyte! Och skulle det nu ändå bli knallrosa läppstift utav det hela så är fördelen med läppstift jämfört med boutoxade läppar uppenbar, det går att torka bort!

Så. Här kommer några bilder på våra sex pimpade hyllor. En bas är byggd för att höja upp den lite låga hyllan och för att få den närmare väggen då golvlistens bröstning sticker ut 5-6 cm. Sedan en ram inklusive dörrar och ovan på det en avgränsande hylla i färdig stavlimmad furu. Därefter hyllor, där den första sitter högt för att få plats med lite annat. Det hela avslutat med ett krön av färdighyvlade lister. Sammanlagt tog byggandet ett par dagar, men det tråkiga slipandet och målandet tar tid.



Arbetsrummet från farstun. Kapprum till höger.



Prydligaste hyllan med trevliga gamla böcker.



Tre av hyllorna. Som ni ser är vi inte särskilt ordningsamma av oss.



Enkelt klassikt uppbyggt krön.

Taggar: bokhylla, byggnadsvård, pastisch, billy, ikea

Husets äldre revetering är förstås gjord med kalkputs. Vi vet inte när detta är gjort men gissningsvis någon gång sent på 1800-talet. Vid sekelskiftet eller strax efter brann vinden och då lades det alldeles säkert ny puts på den tillbyggda andravåningen. Det syns eftersom den här delen är belagd med tegelkläppor som utstockning och som fäste för putsen istället för ekpliggar med 5 cm mellanrum som man ser över nedervåningens fasad. Efter det här verkar en del mindre lagningar vara gjorda, allt med kalkbruk. Någon gång sent på 70-talet lagades putsen igen men nu med cementputs. Stora delar av fasaden är täckt med cement i varierande tjocklek och utan på det plastfärg. Över vissa områden är lagningarna i hela putsens tjocklek in mot timret, över andra har man fyllt på över den gamla kalkputsen.

Idag vet de flesta att man inte ska laga eller komplettera gammal kalkputs med cement, men det verkar det inte ha varit på 70-talet innan byggnadsvården började ge sig till känna. Innan vi rev fasaden var detta tydligt, med sprickor mellan de gamla delarna och de cementlagade. Bom (när putsen släpper från underlaget) fanns också allt som oftast i de här områdena. Efter att ha rivit putsen på fasaden och kunnat studera det lite närmare kan vi konstatera att så är fallet och att äldre lagningar med kalkputs knappt syns och verkar ha tålt tidens tand.

Här ovan ser ni vår otroliga murare Heike, han som åtagit sig att slå på de mellan fyra och sex centimetrarna kalkbruk över de 400 kvadratmetrarna fasad, för hand, själv. Han står och slår bort delar av timret, de delar som är eller varit ruttna och som ”konstigt nog” är placerade där cementputsen legat dikt an mot timret. Övriga delar verkar ha klarat sig fint, trots det yttre lagret av cement och plastfärg.

På bilden här till vänster kan man se en del brungula områden i nederkant på nedre fönstret, där har de yttre delarna av timret och ekpliggarna ruttnat, precis över cementbelagda områden. Man skulle också kunna tänka sig att man lagat (med cement) just där det varit dåligt timmer innan, men jag kan tycka att det resonemanget faller på att det inte är ruttet nedanför lagningen. Skulle det varit ett så pass stort hål i kalkputsen så skulle vattnet även runnit ner nedanför de utsatta områdena. Cement mot trä verkar alltså inte vara någon bra idé.

Taggar: cementputs, byggnadsvård, revetering, puts

Göran Gudmundsson har tillsammans med den sommartorpande pretto-Ernst seglat upp till toppen av den stora byggnadsvårdsboom som härjar just nu. Den något dogmatiske Gudmunsson har gjort ett jättejobb för byggnadsvården i Sverige med bland annat flertalet tråkigt skrivna men lättfattligt och praktiskt inriktade byggnadsvårdsböcker, försäljning av byggnadsvårdsmaterial via den ypperliga hemsidan och mycket annat. Jag är absolut ingen hardcore byggnadsvårdare men nu börjar jag bli lite trött på det hela, Gudmunsson som alltid kämpat för byggnadsvården känns inte längre så äkta. Jag börjar känna mig lurad, och jag ska försöka förklarar varför nedan.Läs mer...

Taggar: byggnadsvård, gysinge