Göran Gudmundsson har tillsammans med den sommartorpande pretto-Ernst seglat upp till toppen av den stora byggnadsvårdsboom som härjar just nu. Den något dogmatiske folkbildaren Gudmundsson har verkligen gjort ett jättejobb för byggnadsvården i Sverige med bland annat flertalet riktigt bra, lättförståeliga och praktiskt inriktade byggnadsvårdsböcker, om än lite tråkigt skrivna. Han har varit med och startat försäljning av byggnadsvårdsmaterial via Gysinge som sedan utökats via den ypperliga hemsidan och mycket annat. Jag är absolut ingen hardcore byggnadsvårdare men nu börjar jag bli lite trött på det hela. Det känns som om Gudmundsson, som alltid jobbat hårt och säkert i mer eller mindre ständig uppförsbacke, hur ska jag säga, inte längre sätter byggnadsvården högst på dagordningen.

Jag kan så klart ha fel, men känslan som smyger sig på är att jag börjar känna mig lurad, och jag ska försöka förklarar varför med några exempel.

Läser man hans böcker eller svar på läsarfrågor i Gård och torp så refereras det hela tiden till den egna byggnadsvårsbutiken och de produkter som som finns där. Efter ett tag så ledsnar i alla fall jag till slut på den ”smygreklam” som ständigt återkommer. Byggnadsvård är svårt, den har starka kopplingar till oprecisa vetenskaper som historia och hantverk, det finns liksom inte en sanning om hur saker gjordes förr! Det känns märkligt att den ”enda sanna produkten” skulle finns på just gysinges hemsida så som det ofta utmålas, det finns ju en enorm variation i hur saker gjordes förr, tänk bara på skillnaden i byggnadssätt mellan norr och söder i vårt avlånga land. Dessutom urarmas variationen, om några hundra år när man fått lite distans så kan man komma att skratta åt den enkelriktade ”gysingestilen”.

Vi har som ni kanske sett i ett annat blogginlägg pappspänt en del av våra tak och köpte då våra produkter från gysinge. Den tjocka pappen som fanns till taken är ny och så här skriver man om den.
”Gysinges egen svenska spännpapp av suverän kvalit'e, motsvarande den klassiska »Dalpilen No 1«. Pappen har vit insida. Det gör att man kan spara in på en strykning färg, när man tex använder den som takpapp. Genom att pappen på så sätt är »förgrundad« räcker det alltså med en omgång grundfärg och en omgång limfärg för att få ett vitt papptak. En annan fördel med de nya rullarna är att pappen är mycket smalare, 129 cm istället för 150. Det gör den lättare att hantera, speciellt när man vill spänna papptak.”

När jag läste det första gången så kändes lite märkligt, de som brukar vara så noga med mått på allt, från hur tätt man spikar golv till vilken dimension lumppappen ska ha när man tapetserar. Jaja, tänkte jag, det är väl bra med en vit sida så man slipper strycka taket så många gånger. Vi köpte fyra rullar á 490 kr st i väntan på pappspänningsdagen. När vi sedan skulle hyra pappistol så vad står där mellan alla hyrmaskiner, om inte en rulle med exakt likadan papp som det står ”skyddspapp” på. 129 cm bred med med ena sidan vit, 350 kr för en rulle med dubbelt så mycket papp jämfört med gysinges rulle, och det på en uthyrningsfirma som brukar ha riktigt rejäla påslag på förbrukningsmateral. Aha, nu förstår jag varför bredden på pappen inte är så viktig! Det är klart att Gudmundsson ska få tjäna pengar på sina produkter, men det sticker i ögonen när det gör det på bekostnad av saker som han själv betecknar, eller åtminståne tidigare betecknat, som byggnadsvård.

I Gysinges nya version av sin handbok, som för övrigt ger många bra praktiska tips, så har det nu smugit sig in avsnitt om hur man ska stålulla och lasera saker för att de ska se lite äldre och slitnare ut. På något märkligt sätt börjar alltså den mycket populära inredningsstilen ”Shabby chick” eller ”inredning i lantlif-stil” smyga sig in i byggndsvården, smaken är som baken och alla har rätt till sin åsikt, men jag säger, uäkh!

Det är så här jag uppfattar det i alla fall, men det skulle förstås också kunna vara ett resultat av att Gudmundsson inte riktigt lyckas förmedla sina tankar, eller bero på att Gudmundsson egentligen är mer av en entreprenör och och företagare än vad jag förstått. Men i fortsättningen kommer jag att leta efter alternativa källor till byggnadsvårdsprodukter, om inte annat för att bevara mångfalden och konkurrensen, och bara vända mig till gysinge när det är absolut nödvändigt.

Taggar: byggnadsvård, gysinge