Äntligen är fasaden klar, i alla fall på framsidan och gavlarna. Fönstren vid sidan om dörren är bytta till enluft. Ställningen är borttagen och vi plockar iordning på gården inför den annalkande vintern. Årstidsväxlingarna är verkligen härliga, nu är det höst i övergång till vinter och man varvar ner på väg in i sin vintervila. Vi ser fram mot att ”bara” ha lite stök inomhus.

Den vita plastfärgen som sprutades upp på 70-talet är nu ett minne blott. Istället har den i vårt tycke vackra originalkulören letat sig tillbaka i form av kalklimfärg med ockra-pigment. Möjligen blev den något mörkare men det gör inget. Vita och grå pilastrar. Entablement (bjälklag) och fronton i grått gjord av kalkfärg, grön umbra och lite ockra. Vi är jättenöjda! Synd bara att allt arbete leder till mer arbete, titta på taket vad illa det ser ut nu. Det bara måste bli tegelrött någon gång. Men det får bli nästa sommar...

Taggar: kalkputs, kalkavfärgning, ockra, entablement, fronton, pilastrar

Ibland är goda råd dyra. Plötsligt några dagar innan vår murare skulle ge sig på att måla framsidan av fasaden så ploppar tanken upp igen, den där tanken som vi diskuterat klart och sedan dess legat i högen med andra avslutade huvudbryn.

Ska vi ta bort verandan!?

Puh, varför måste tanken dyka upp så sent? Vi behöver mer tid, inte en knapp vecka på oss för ett beslut inklusive nedmontering av balkong och veranda. Stressen gör att beslutet känns ännu svårare och vi velar fram och tillbaka, veranda - inte veranda?

Veranda
+ finns redan där, vi slipper jobbet med att riva
+ är en årsring som ger karaktär
+ skyddar dörren
+ skyddar när man går in vid dåligt väder
+ mysfaktor
+ är ganska fin, kanske lite stor
+ vi vet inte hur trappen ser ut utan cement
+ de mindre/äldre fönstren vid dörrarna döljs något under taket

Inte Veranda
+ det vackra dörrpartiet kommer fram ur skuggan
+ stänker inte upp vatten från det bakåt lutande balkongtaket
+ ger mer renodlad fasad, 17-1800 tal
+ stiligare
+ vi slipper ett fult skymmande räcke på balkongen
+ vi slipper ha en massa bråte ståendes under taket
+ den används ändå aldrig

För att få lite hjälp så ställde vi en fråga på svenska byggnadsvårdsföreningens utmärkta men inte så välbesökta frågeforum, tillkallade vår experthjälp och försökte visualisera med några fejkade alternativ på datorn.



Verandan i nuläget, ganska ok men hur blir det sen med staket på balkongen?


Balkongen borttagen, de gamla smårutiga fönsten kvar


Slätputsen förstorad uppåt till samma höjd som de andra fönstren, kanske en relief i mitten på slätputsen


Enluft av de gamla fönstren


Enluft förhöjda


Nya enluft som övrig fönster


Vi valde till slut det sista alternativet, alltså att ta bort verandan och byta bort de gamla fönstren mot nya enluft i samma storlek som övriga fönster. Den klassicerande fasaden inklusive frontonen kom fram. Huset känns högre. Taket är inte lika dominerande och flakigt längre, vilket är tydligare i verkligheten, faktiskt riktigt stor skillnad. Märkligt. Men det svider, avskalandet av årsringar värker. För att lindra svedan så funderar vi nu att sätta upp den nerplockade och uppmärkta verandan på kortsidan istället. Vid köksingången. Då försvinner genast en del av veranda-argumenten ovan, årsringen kan behållas även om den sitter på ett annat ställe. Lite kul var att när vi rev verandan så såg vi märken i putsen efter en annan veranda, en variant med sadeltak. Troligtvis kom den till i slutet på 1800-talet då hemvändande svenskar tog med sig traditionen från Amerikat. Nuvarande klassiceranade stil-balkong kom säkert till efter branden, kanske på 1910-20-talet.

Det var verkligen nervöst, men nu när fasaden snart är klar kring den rivna verandan så känns det som om vi gjort helt rätt. Än så länge. Bilder på resultatet kommer snart.

Taggar: veranda, klassicism, fronton, frontespis, puts, revetering, årsringar

Bilden säger allt. Så tätvuxen har i princip alla gamla lister som vi tagit ner varit. De känns som en bit järn i handen jämfört med balsaträt till höger. Suck, om man ändå hade tid att ordna med eget virke från skogen.

Taggar: virkeskvalitet

Det är bara att inse, skavandet med trekantsskrapan är inte roligt hur man än gör. Det blir inte ens uthärdligt genom det beprövade tricket att smutta på ett gott glas vin och småprata samtidigt, vilket brukar göra det mesta lagom trevligt. Som tur är har vi kommit fram till och överens om att man inte alltid måste skrapa.

Att skrapa är inte alltid av godo. Visst, den färg man stryker på fäster ju inte hårdare än lagret under, så sitter det gamla färglagret dåligt bör man nog överväga att ta tjuren vid hornen och skrapa. Speciellt om man renoverar byggnadsdelar som slits hårt, som fönster. Har man t.ex. en fin gammal målning i taket eller om man vill plocka fram knivskarpa kanter i en vackert hyvlad list så kan man ta fram skrapan, men i övrigt så tar det ju en faslig tid och är oftast dödens tråkigt. Vi resonerar ungefär så att skrapa, det kan man oftast göra sen! Färglagren finns kvar och kommande ägare kan alltid skrapa om de har engagemanget, handlaget och tiden. Är man nyfiken av sig kan man ju alltid göra en färgtrappa i något undanskymt hörn. Det är nästan lite trevligt att tänka på alla de där färglagren som ligger dolda som osynliga minnen över svunna tider där under vårt färgval. Åtminstone intalar vi oss det.



Så här går det med dörrspeglar om de målas flödigt med stenhård alkydoljefärg, de målas fast och har ingen möjlighet att röra sig efter luftfuktigheten.


Så på en dörr skrapar vi alltid kring dörrspeglarna och tar bort all färg som sitter löst, resten får sitta kvar.

Taggar: skrapa, färgtrappa, dörrspegel

Syllen runt hela mangårdsbyggnaden har varit i ovanligt bra kondition utan att vi behövt byta någonstans, på sin höjd har den varit lite ytligt murken. Var vi än försökt hugga med yxa eller kniv så har det liksom klingat till i stocken. Den är av tätvuxen ek. Likaså alla dubbla bärlinor. Herregud vad skönt att slippa ta hit en timmerman för syllbyten, det är med tacksamhet vi tänker på de ursprungliga husbyggarna från 1600-talet.

Här ser man en snedskarvad syllstock som råkat hamna precis vid en knuten till en bärande mellanvägg. Där har det också runnit vatten längs fasaden från en otät ränndal vilket förstört en del av timret, stocken ovan var delvis murken och det är den lagningen som ses på bilden. Otroligt att syllen kan vara i så bra skick, inte ens kanterna med ändträ i själva mellanväggsknuten var murkna som ni ser.

Taggar: syll, ek

På det glada 80-talet gjorde man i ordning den södra flygeln, det innebar bland annat att man isolerade utvändigt med 5 cm gullfiber och spikade på ny panel. Under förra sommaren blev jag plötsligt sugen på att riva ner fasaden och en vän sa samtidigt ”Ja jag skulle inte kunna hålla mig”. Sagt och gjort, samma eftermiddag började jag utan någon egentlig plan. Det här är resultatet så långt.


”Före”-bild. Isolerad och utflyttad fasad med djupa fönsternischer och obefintligt takutsprång som följd.



I rivartagen, isoleringen var helt pepprat med musgångar så den har nog gjort varken från eller till de senaste åren. Två dörrar...


...ett fönster och ett hål in till vedboden uppenbarade sig.


En mycket trevligare fasad om jag får säga det själv. Åter enkupigt tegel som andra flygeln, nya handhyvlade fönsterfoder, lockläkt gjord av de nertagna fasadbrädorna, offerbräda och dropplist och till sist allt målat med falu ljus och grå linoljefärg. Dörren längst bort sätts nog igen. Trappa fattas men de får bli efter att vi snyggat till gräsmattan och ordnat med grusgång.


Här har den hantverksskicklige plåtslagaren gjort sitt.


Droppnäsa.

Taggar: tilläggsisolera, plåtarbeten

Efter ett långt ofrivilligt uppehåll försöker vi nu komma igång med bloggandet igen. Det har krävts ett riktigt krafttag för att handknacka om de gamla inläggen som vi tappat bort på den sega, numera utbytta segproppen till dator. Som ni ser så är även alla kommentarerna borta, och de går tyvärr inte att få tillbaka. Det är en del gjort sedan sist, även om inte renoveringslivet efter Justus intåg inte har haft högsta fart eller prioritet. Så vi törs nog lova att det kommer några inlägg den närmsta tiden.