Det har sina för och nackdelar att ha snickarverkstan på vinden. Att stå där vid mormors brors nötta snickarbänk och hyvla, samtidigt som man tittar ut genom de gamla vågiga fönsterglasen högt över marken är något alldeles speciellt. Att veta att här i huset, troligen även på vinden, så har det bott folk länge. Att veta att det vid just den här snickarbänken så har det gjorts fantastiska möbler tidigare. Tyst, sen det speciella ljudet av handhyvelns tag. Schvvvvvvitt. Tyst. Schvvvvvvvvitt. Just nu är projektet stolar, 12 st. Som vanligt så tar jag i lite för mycket.

Så var det nackdelarna med vinden, släpandet av virke. Maskinerna låter ner i sovrummet, men som tur är så verkar inte Justus bry sig utan sover bara vidare. Vattenläckan tvingade oss att flytta snickeriet ytterligare en trappa upp och nu drömmer jag ena dagen om en perfekt upplagd verkstad nere på gårdsplanen, och nästa dag så är jag ändå rätt nöjd med att stå där och titta ut.