Nu har vi satt igång med fasaden på baksidan. Det tog "bara" 3 år innan vi kom dit och under tiden har vi helt enkelt haft ett tvåfärgat hus, den nygamla gula på framsidan och 70-tals vit cementputs bakåt. Huset har inte känts riktigt helt men det har inte stört oss nämnvärt, vi har haft viktigare saker för oss. Barn exempelvis. Däremot har lattemammamaffian i samhället bredvid fått något att förundras över – var det vanligt med tvåfärgade halvfärdiga hus förr?

Men nu har vi som sagt satt igång igen. Cementputsen är till stor del riven och till vår stora glädje fann vi en relativt hel timmerstomme därunder. Det är inte vädersidan och det verkar betyda en del, framsidan såg värre ut. På vissa ställen där cementen legat an mot timret finns lite djupare skador, men inget som behövt lagas eller bytas ut. Inte ens i underkant på fönstren. På övervåningen har man satt papp under de uppspikade tegelkläpporna, där är det faktiskt lite djupare skador överlag. Så inte ens diffussionsöppen papp verkar vara släppa igenom fukt i tillräcklig mängd för att det inte ska uppstå skador. Genast få vi ågren för att vi lagt vindpapp i trossbotten.


Lättare timmerskador under vindpapp


Man ser att huset förr, troligen under karolinertid, haft endast två mindre fönster i salen. Där har man fyllt igen med stående stock som är i sämre skick än de som ligger. Övervåningen är påbyggd. Ekstockar som syll även här på baksidan, det klingar rejält i dem när man slår till med yxan och är nästan omöjliga att spika i. Tusentals ekpligg dryga 100 år gamla finns spridd över hela fasaden och de är hela och fina där kalkputsen funnits kvar. Dessutom har vi sett spår av branden, glödhål på ett par tre ställen rakt ut mellan timmerstockarna. Förstår verkligen inte hur de lyckades släcka branden? Kanske den dammarna och den närliggande ån gjorde sitt till, men ändå. Oförklarligt.



Glödhål