Att pappspänna
tak
Jag har alltid hört, och trott, att pappspännda tak skulle
vara svårt och ett hantverk på utdöende. Men så fel man kan
ha. Efter att ha spänt ca 100 kvadratmeter så måste jag
säga att det är riktigt enkelt och är man bara normalhändig
så klarar man det galant. I och med att det faktiskt inte
är så svårt så tycker jag inte heller att man kan tala om
ett utdöende hantverk även om man naturligtvis blir bättre
och snabbare av att göra det ofta.
Det pappspännda taket har fått lite dåligt rykte, att det
skulle vara svårt att sätta upp som sagt och vara skört.
Men jag tycker det verkar överdrivet. Svårt och jobbigt att
sätta upp är det alltså inte, det är snarare skönt att
slippa slipa och spackla gipsskive-skarvar över huvudet.
Skarvarna syns visserligen i taket jämfört tex med ett
gipstak men jag tycker inte det stör, det ger snarare lite
liv åt takytan. Visst är det lite skört, men det är
gipsskivor också och dessutom så går det fint att laga. Vi
lagade pappen i i vårt halltak utan problem, och det syns
knappast alls nu efter en ommålning. Använd tunt papper, vi
hade kalkerpapper, riv den osymmetriskt och limma fast den
över hålet. Gör så i några omgångar så det blir lite
starkare. När det sedan torkat kan man om man vill slipa
lite med fint sandpapper i kanterna.
Här kommer nu en arbetsbeskrivning med lite tips.
Först, saker du behöver:
Fyra normalhändiga händer
Spännpapp
Går att köpa från exempelvis Gysinge eller Claessons trätjära, Gysinges är målad vit
på ena sidan vilket sparar en strykning. Men om du vill
spara pengar så finns samma papp med ena sidan vit hos
pappersdetaljister för knappt en
fjärdedel av kostnaden. Var bara noggrann med att
inte ta den plastade varianten.
Spikremsor
Tjocka men smala pappremsor som gör så att spiken inte slås
igenom pappen och fördelar trycket på lite större yta.
Pappersremsor
Tunnare papp i två bredder, en smalare på ca
7 cm och en bredare på kring 15 cm. Åter igen, om du vill
komma billigare undan och inte vill sponsra Gysinge i
onödan, ta vanligt brunt ganska tunt och obehandlat brunt
omslagspapper, sånt som finns på de flesta affärer för
inslagning. Det är vad målarna använde tidigare och
säkerligen använder fortfarande.
Papp/klammer -pistol
Underlättar arbetet fruktansvärt mycket och det går bra
mycket fortare, samt att du inte riskerar att slå hål på
pappen med ett missriktat hammarslag. Enligt Claessons
trätjära så används dock oftast klammerpistol istället för
pappspik-pistol nuförtiden och skulle jag göra om jobbet
skulle jag nog hyra en sådan istället. Vi upptäckte att man
måste hålla spikpistolen ganska rakt, spikar man lite snett
så har ena sidan av skallen på pappspiken en tendens sticka
ut och kan då synas under klisterremsorna.
Lång stållinjal
Eller något annat att riva papp mot. Om du vill underlätta
så tejpa en liten pappbit i 90 graders vinkel mot linjalen
i båda ändarna. Klipp sedan dessa så de sticker ut lika
långt som pappersremsornas bredd. På det viset slipper du
mäta och markera varje gång du ska riva klister och
torremsa, du måttar helt enkelt bredden på remsan efter
pappbiten på linjalen.
Sax
Bra att ha helt enkelt.
Tapetklister
Om du är riktig byggnadsvårdsnörd, använd cellulosabaserat
klister utan plast.
Vattenspruta
Är inte nödvändigt, men vi tyckte det var smidigt. En enkel
vattenspruta som man kan pumpa upp trycket i så slipper man
stänka.
Två bänkar
Beroende på hur högt du har i tak och hur långa ni är.
Stadig stol eller liknande går säkert men jag rekommenderar
att man har en lite längre bänk så man kan ta ett par kliv
framåt och hålla en fot lite längre bak som stöd när man
lutar sig fram och spänner pappen. Har man två så kan den
som inte spänner pappen sätta bänkarna på rad efter hand
man tar sig framåt. Höjden är ganska viktig, man vill
varken komma för nära eller behöva sträcka sig, för då kan
nog det hela bli riktigt jobbigt.
Arbetsbeskrivning
Kvällen innan
• Bestäm dig för hur du vill att våderna ska
gå, mest förlåtande är i ljustes riktning alltså mot
fönstren. Vi valde att lägga våderna så att en skarv kom
över lampinfästningen i taket, om inte det betydde att att
det blir en alldeles för smal våd kvar i ena eller båda
ändarna. Se till att markera var den första våden ska gå,
mät, men lita framförallt på ögat och vad som känns rätt.
Rum i gamla hus är sällan helt symmetriska, så man kan mäta
ut mitten korrekt i vardera ändan på rummet men det kan
kännas helt fel när man kliver in genom dörren och ser
riktningen på skarven i taket. Mitt råd är att lita på den
känsla man får när man kliver in i rummet genom
dörröppningen, men känns det helt åt fanders när man väl
står i rummet så kanske man får jämka lite.
• Skär eller klipp ett tillräckligt antal våder, ta till
med några decimeter så du slipper stå där dagen efter med
en för kort våd.
• Riv erforderligt antal pappersremsor i samma längd som
våderna. En torremsa och en en klisterremsa per synlig
skarv i taket, det behövs ej längs väggarna.
• Fukta sedan våderna. Vi använde oss av en vattenspruta,
pumpade upp trycket och sprutade vatten samtidigt som vi
gick i normal till hastig takt längs våden i fyra omgångar
så att hela våden täcktes. Sedan vände vi på hela
tjillevippen och gjorde samma sak där. På det här sättet
gick det faktiskt åt den rekommenderade mängden vatten och
pappen blev fuktig, tjockare och lite följsammare. Vi har
även provat att fukta riktigt rejält på försök, men då blev
papperet tungt och nästan lite svampig samtidigt som den
blev skörare. Pappersremsorna behöver inte vätas.
• Rulla ihop pappen ganska tajt, helst utan glipor mellan
varje varv. Det gör att man har mer att ta i när man sen
ska spänna pappen och att man skrynklar den så lite som
möjligt i handen. Plasta sedan in alla våder, vi la dem i
dubbla sopsäckar. Låt ligga över natten.
Pappspännardagen
• Sätt fast papp på svåråtkomliga ställen först, som tex
över en kakelugn där man inte kommer in med en hel våd.
• Ta ut en våd i taget från plastkassarna, annars hinner de
torka. Framför allt om det är varmt och det drar i rummet.
Se till att stänga fönster och dörrar om du inte vill att
våden ska torka för fort.
• Rulla ut en liten del av våden, sätt ena kanten mot den
markering du gjorde tidigare och slå in en endaste spik i
kortändan.
• Rulla ut våden till nästa markering, någon meter eller
två längre fram. Rikta in våden och fortsätt sedan att
spika samtidigt som din medhjälpare med ett någorlunda
stadigt och brett grepp om rullen spänner pappen. Gå
utefter vådens båda kanter samtidigt, alltså en eller två
spik i taget och flytta sedan över till andra sidan och så
vidare. Spika med en 50-70 cm mellanrum. Bli nu inte rädd
för om det hänger ner mycket eller det veckat sig lite där
du grabbat tag i rullen. Pappen har en otrolig förmåga att
torka ihop och alla skavanker försvinner när de väl torkat
färdigt, även om man inte tror det i vått tillstånd! Det
enda man möjligen ska vara lite noga med är att spänna
ungefär lika mycket i båda ändarna på rullen, har man otur
så kan det då bli diagonala spänningar över pappen och som
sedan visar sig som sneda ”vågor” i taket.
• Spika fast spikremsor längs vådens kortsida, alltså mot
väggarna, med 5 - 10 cm mellanrum. Försök att inte hamna
för långt ut från väggen med remsan, bäst är ju om den
täcks av taklisten. Men det går att maskera ganska snyggt
om man nu skulle råka hamna utanför, det gjorde vi ibland.
• Markera var nästa våd ska gå, överlappa med någon
halvdecimeter.
• Spänn nästa våd som ovan. Spikremsa fästs längs väggarna
även här, men ta nu även med skarven mellan de båda
våderna. Sätt inte remsan som är i skarven mellan våderna
för långt in på själva våden, utan sätt den så att våden
bara sticker ut någon halvcentimeter förbi remsan. Risken,
vilket det gjorde för oss innan vi lärt oss, är att våden
när den torkar och drar ihop sig då viker sig bortom
spikremsan. På de ställen vi missat och pappret vek ner sig
så klippte vi små jack längs den utstickande vådkanten,
vilket löste spänningen i pappen och kanten kunde böjas
tillbaka utan att sticka ner för mycket.
• Fortsätt med övriga våder.
• När du är klar så övergå till att täcka skarvarna med
pappersremsor. I de beskrivningar vi sett så fuktas
torremsan, alltså den smala remsan, och läggs över skarven
i taket med spikremsan i mitten. Den kan hålla sig kvar på
grund av att den är fuktig. Limma sedan klisterremsan på
ena sidan och sätt den över torremsan. Men det hela var
lite krångligare än vi trodde, speciellt om torremsan är
lång så har den en tendens att lossna innan man hinner få
dit klisterremsan. Vi övergick senare till att fukta
torremsan, och sen helt enkelt lägga den i mitten på den
limmade klisterremsan innan man sätter upp de båda
samtidigt! Slutresultatet blev i våra ögon lika bra.
• Måla.
• Klart!
Ett brett tag på rullen underlättar. Försöka att spänna med
likvärdigt tryck på båda händerna. Ha den tajt rullad,
annars så rynkas pappen av ditt fasta grepp. Här ser ni att
vi satt den första biten över kakelugnen där det är
omöjligt att komma åt med rullen.
Spikremsa uppsatt längs väggen. Just här gör det inget om
pappvåden sticker ut, men i synliga skarvar är det bättre
om remsan sitter något närmare kanten. Lägg den så att
våden knappt syns eller möjligen sticker ut någon
halvcentimeter. Annars viker pappen ner sig när den torkar.
Torr och klisterremsa uppsatt. Man kan ana att torremsan
(som i själva verket är lite fuktig, men inte limmas)
bullar ner lite i mitten.
Målat och klart. Klisterremsor lagda kring krönet skymtas,
det blir faktiskt helt ok och framhäver snarare kakelugnens
form.
Slutresultatet.
Taket i den blivande serveringsgången/lilla
genomgångsrummet, skarvarna syns bättre på den här bilden.
Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra med trappen som
sticker in i ena hörnet, extra lister och annat för att
dölja skarven mellan baksidan på trappan och väggen/taket
blir gärna lite klumpigt. När vi spände taket så var
lösningen solklar, vi pappar! Lite buckligt och så blir
det, men snyggt tycker vi!