Att pappspänna tak

Jag har alltid hört, och trott, att pappspännda tak skulle vara svårt och ett hantverk på utdöende. Men så fel man kan ha. Efter att ha spänt ca 100 kvadratmeter så måste jag säga att det är riktigt enkelt och är man bara normalhändig så klarar man det galant. I och med att det faktiskt inte är så svårt så tycker jag inte heller att man kan tala om ett utdöende hantverk även om man naturligtvis blir bättre och snabbare av att göra det ofta.

Det pappspännda taket har fått lite dåligt rykte, att det skulle vara svårt att sätta upp som sagt och vara skört. Men jag tycker det verkar överdrivet. Svårt och jobbigt att sätta upp är det alltså inte, det är snarare skönt att slippa slipa och spackla gipsskive-skarvar över huvudet. Skarvarna syns visserligen i taket jämfört tex med ett gipstak men jag tycker inte det stör, det ger snarare lite liv åt takytan. Visst är det lite skört, men det är gipsskivor också och dessutom så går det fint att laga. Vi lagade pappen i i vårt halltak utan problem, och det syns knappast alls nu efter en ommålning. Använd tunt papper, vi hade kalkerpapper, riv den osymmetriskt och limma fast den över hålet. Gör så i några omgångar så det blir lite starkare. När det sedan torkat kan man om man vill slipa lite med fint sandpapper i kanterna.

Här kommer nu en arbetsbeskrivning med lite tips.

Först, saker du behöver:

Fyra normalhändiga händer

Spännpapp
Går att köpa från exempelvis Gysinge eller Claessons trätjära, Gysinges är målad vit på ena sidan vilket sparar en strykning. Men om du vill spara pengar så finns samma papp med ena sidan vit hos pappersdetaljister för knappt en fjärdedel av kostnaden. Var bara noggrann med att inte ta den plastade varianten.

Spikremsor
Tjocka men smala pappremsor som gör så att spiken inte slås igenom pappen och fördelar trycket på lite större yta.

Pappersremsor
Tunnare papp i två bredder, en smalare på ca 7 cm och en bredare på kring 15 cm. Åter igen, om du vill komma billigare undan och inte vill sponsra Gysinge i onödan, ta vanligt brunt ganska tunt och obehandlat brunt omslagspapper, sånt som finns på de flesta affärer för inslagning. Det är vad målarna använde tidigare och säkerligen använder fortfarande.

Papp/klammer -pistol
Underlättar arbetet fruktansvärt mycket och det går bra mycket fortare, samt att du inte riskerar att slå hål på pappen med ett missriktat hammarslag. Enligt Claessons trätjära så används dock oftast klammerpistol istället för pappspik-pistol nuförtiden och skulle jag göra om jobbet skulle jag nog hyra en sådan istället. Vi upptäckte att man måste hålla spikpistolen ganska rakt, spikar man lite snett så har ena sidan av skallen på pappspiken en tendens sticka ut och kan då synas under klisterremsorna.

Lång stållinjal
Eller något annat att riva papp mot. Om du vill underlätta så tejpa en liten pappbit i 90 graders vinkel mot linjalen i båda ändarna. Klipp sedan dessa så de sticker ut lika långt som pappersremsornas bredd. På det viset slipper du mäta och markera varje gång du ska riva klister och torremsa, du måttar helt enkelt bredden på remsan efter pappbiten på linjalen.

Sax
Bra att ha helt enkelt.

Tapetklister
Om du är riktig byggnadsvårdsnörd, använd cellulosabaserat klister utan plast.

Vattenspruta
Är inte nödvändigt, men vi tyckte det var smidigt. En enkel vattenspruta som man kan pumpa upp trycket i så slipper man stänka.

Två bänkar
Beroende på hur högt du har i tak och hur långa ni är. Stadig stol eller liknande går säkert men jag rekommenderar att man har en lite längre bänk så man kan ta ett par kliv framåt och hålla en fot lite längre bak som stöd när man lutar sig fram och spänner pappen. Har man två så kan den som inte spänner pappen sätta bänkarna på rad efter hand man tar sig framåt. Höjden är ganska viktig, man vill varken komma för nära eller behöva sträcka sig, för då kan nog det hela bli riktigt jobbigt.

Arbetsbeskrivning

Kvällen innan
• Bestäm dig för hur du vill att våderna ska gå, mest förlåtande är i ljustes riktning alltså mot fönstren. Vi valde att lägga våderna så att en skarv kom över lampinfästningen i taket, om inte det betydde att att det blir en alldeles för smal våd kvar i ena eller båda ändarna. Se till att markera var den första våden ska gå, mät, men lita framförallt på ögat och vad som känns rätt. Rum i gamla hus är sällan helt symmetriska, så man kan mäta ut mitten korrekt i vardera ändan på rummet men det kan kännas helt fel när man kliver in genom dörren och ser riktningen på skarven i taket. Mitt råd är att lita på den känsla man får när man kliver in i rummet genom dörröppningen, men känns det helt åt fanders när man väl står i rummet så kanske man får jämka lite.

• Skär eller klipp ett tillräckligt antal våder, ta till med några decimeter så du slipper stå där dagen efter med en för kort våd.

• Riv erforderligt antal pappersremsor i samma längd som våderna. En torremsa och en en klisterremsa per synlig skarv i taket, det behövs ej längs väggarna.

• Fukta sedan våderna. Vi använde oss av en vattenspruta, pumpade upp trycket och sprutade vatten samtidigt som vi gick i normal till hastig takt längs våden i fyra omgångar så att hela våden täcktes. Sedan vände vi på hela tjillevippen och gjorde samma sak där. På det här sättet gick det faktiskt åt den rekommenderade mängden vatten och pappen blev fuktig, tjockare och lite följsammare. Vi har även provat att fukta riktigt rejält på försök, men då blev papperet tungt och nästan lite svampig samtidigt som den blev skörare. Pappersremsorna behöver inte vätas.

• Rulla ihop pappen ganska tajt, helst utan glipor mellan varje varv. Det gör att man har mer att ta i när man sen ska spänna pappen och att man skrynklar den så lite som möjligt i handen. Plasta sedan in alla våder, vi la dem i dubbla sopsäckar. Låt ligga över natten.

Pappspännardagen
• Sätt fast papp på svåråtkomliga ställen först, som tex över en kakelugn där man inte kommer in med en hel våd.

• Ta ut en våd i taget från plastkassarna, annars hinner de torka. Framför allt om det är varmt och det drar i rummet. Se till att stänga fönster och dörrar om du inte vill att våden ska torka för fort.

• Rulla ut en liten del av våden, sätt ena kanten mot den markering du gjorde tidigare och slå in en endaste spik i kortändan.

• Rulla ut våden till nästa markering, någon meter eller två längre fram. Rikta in våden och fortsätt sedan att spika samtidigt som din medhjälpare med ett någorlunda stadigt och brett grepp om rullen spänner pappen. Gå utefter vådens båda kanter samtidigt, alltså en eller två spik i taget och flytta sedan över till andra sidan och så vidare. Spika med en 50-70 cm mellanrum. Bli nu inte rädd för om det hänger ner mycket eller det veckat sig lite där du grabbat tag i rullen. Pappen har en otrolig förmåga att torka ihop och alla skavanker försvinner när de väl torkat färdigt, även om man inte tror det i vått tillstånd! Det enda man möjligen ska vara lite noga med är att spänna ungefär lika mycket i båda ändarna på rullen, har man otur så kan det då bli diagonala spänningar över pappen och som sedan visar sig som sneda ”vågor” i taket.

• Spika fast spikremsor längs vådens kortsida, alltså mot väggarna, med 5 - 10 cm mellanrum. Försök att inte hamna för långt ut från väggen med remsan, bäst är ju om den täcks av taklisten. Men det går att maskera ganska snyggt om man nu skulle råka hamna utanför, det gjorde vi ibland.

• Markera var nästa våd ska gå, överlappa med någon halvdecimeter.

• Spänn nästa våd som ovan. Spikremsa fästs längs väggarna även här, men ta nu även med skarven mellan de båda våderna. Sätt inte remsan som är i skarven mellan våderna för långt in på själva våden, utan sätt den så att våden bara sticker ut någon halvcentimeter förbi remsan. Risken, vilket det gjorde för oss innan vi lärt oss, är att våden när den torkar och drar ihop sig då viker sig bortom spikremsan. På de ställen vi missat och pappret vek ner sig så klippte vi små jack längs den utstickande vådkanten, vilket löste spänningen i pappen och kanten kunde böjas tillbaka utan att sticka ner för mycket.

• Fortsätt med övriga våder.

• När du är klar så övergå till att täcka skarvarna med pappersremsor. I de beskrivningar vi sett så fuktas torremsan, alltså den smala remsan, och läggs över skarven i taket med spikremsan i mitten. Den kan hålla sig kvar på grund av att den är fuktig. Limma sedan klisterremsan på ena sidan och sätt den över torremsan. Men det hela var lite krångligare än vi trodde, speciellt om torremsan är lång så har den en tendens att lossna innan man hinner få dit klisterremsan. Vi övergick senare till att fukta torremsan, och sen helt enkelt lägga den i mitten på den limmade klisterremsan innan man sätter upp de båda samtidigt! Slutresultatet blev i våra ögon lika bra.

• Måla.

• Klart!



Ett brett tag på rullen underlättar. Försöka att spänna med likvärdigt tryck på båda händerna. Ha den tajt rullad, annars så rynkas pappen av ditt fasta grepp. Här ser ni att vi satt den första biten över kakelugnen där det är omöjligt att komma åt med rullen.


Spikremsa uppsatt längs väggen. Just här gör det inget om pappvåden sticker ut, men i synliga skarvar är det bättre om remsan sitter något närmare kanten. Lägg den så att våden knappt syns eller möjligen sticker ut någon halvcentimeter. Annars viker pappen ner sig när den torkar.


Torr och klisterremsa uppsatt. Man kan ana att torremsan (som i själva verket är lite fuktig, men inte limmas) bullar ner lite i mitten.



Målat och klart. Klisterremsor lagda kring krönet skymtas, det blir faktiskt helt ok och framhäver snarare kakelugnens form.



Slutresultatet.


Taket i den blivande serveringsgången/lilla genomgångsrummet, skarvarna syns bättre på den här bilden. Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra med trappen som sticker in i ena hörnet, extra lister och annat för att dölja skarven mellan baksidan på trappan och väggen/taket blir gärna lite klumpigt. När vi spände taket så var lösningen solklar, vi pappar! Lite buckligt och så blir det, men snyggt tycker vi!

• Renoveringsblogg
• Spänna papptak